Europaparlamentet har efter omröstning den 10 april 2024 enats om ett rådgivande yttrande till förslaget till internprissättningsdirektiv, vilket nu möjliggör ett antagande från Europeiska rådet.

Kort om beslutsprocessen

Den 12 september 2023 publicerades kommissionens förslag till rådets direktiv om internprissättning (direktivet). Den 22 februari 2024 antog Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor (ECON) därefter ett utkast till betänkande. Detta utkast låg därefter till grund för då ECON samlades i plenum den 1 mars 2024 i syfte att fastställa sitt slutliga betänkande. Detta betänkande blev därefter föremål för omröstning och godtogs av Europarlamentets samlade ledamöter den 10 april 2024 (pdf). Nu återstår för Europeiska rådet att enhälligt godkänna direktivet, som föreslås träda i kraft redan 1 januari 2025.

Syftet med direktivet

Syftet med direktivet är att harmonisera internprissättningsreglerna i medlemsstaterna för att säkerställa förutsebara och rättvisa spelregler på den inre marknaden. Normbildningen på internprissättningens område har historiskt utgått från OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administrations (OECD:s riktlinjer). I dagsläget följer EU:s medlemsstater i princip OECD:s riktlinjer, men dess rättsliga status har varierat i de olika jurisdiktionerna. För att inkorporera OECD:s riktlinjer och armlängdsprincipen inom EU-rätten har ett direktivförslag därför utfärdats.

Det framröstade förslaget

I det slutliga betänkandet föreslogs en lydelse lik den kommissionen inledningsvis föreslagit, nämligen att kommissionen efter delegation har möjlighet att inkorporera framtida ändringar till OECD:s riktlinjer efter godkännande av antingen unionen eller medlemsstaterna själva. Utöver detta föreslogs dock även kommissionen att efter delegation ges möjlighet att stifta ytterligare regler på området så länge dessa överensstämmer med de senaste rekommenderade internprissättningsriktlinjerna från OECD eller Förenta nationerna. I ett tidigare led av processen hade ett alternativ presenterats där direktivet i stället på ett dynamiskt vis hänvisade till OECD:s senaste riktlinjer i syfte att säkerställa direktivets överensstämmelse med framtida uppdateringar, något som alltså inte blev verklighet i det slutliga betänkandet.

I de föreslagna förorden fastställdes vidare att kommissionen ska verka för att direktivet är förenligt med den senaste upplagan av OECD:s riktlinjer. Enligt förorden innefattar detta även förenlighet med BEPS-projektets Pillar One och dess beståndsdelar Amount A och Amount B. Dessa hänvisningar till Förenta nationernas interprissättningsriktlinjer samt Pillar One var nya för det slutliga betänkandet. Vidare framgår att EU Joint Transfer Pricing Forum ska återinföras under det nya namnet European Forum on Transfer Pricing (EFTP), i syfte att agera som stöd för direktivets fortsatta förenlighet med nya riktlinjer från framför allt OECD och Förenta nationerna.

I betänkandet föreslogs även en klausul som tidigare i beslutsprocessen benämnts som Sunset clause. Innebörden av klausulen är att kommissionen ska se över tillämpligheten av direktivet för de grupper som förväntas träffas av BEFIT-direktivet när det senare direktivet träder i kraft. Av förorden framgår att fördelning av skatt genom formulary apportionment, en särskild fördelningsnyckel, ses som den önskvärda långsiktiga lösningen.

Direktivet föreslås träda i kraft redan 1 januari 2025, i stället för 1 januari 2026 som tidigare föreslagits av kommissionen. Detta med hänvisning till att OECD:s riktlinjer i stort redan tillämpas i en stor majoritet av medlemsstaterna. Likt kommissionens förslag finns ett övergångsregelverk med en så kallad safe harbour-reglering, vilken är tilltänkt att reglera de första sju beskattningsåren efter direktivets ikraftträdande.

KPMG:s kommentar

Direktivet kan å ena sidan förväntas ha positiv inverkan på internprissättningen inom unionen. Om direktivet införlivas kommer OECD:s riktlinjer bli såväl EU-rätt som nationell rätt inom medlemsstater, vilket skulle fastställa riktlinjernas rättskällestatus. Därutöver skulle faktorer som en enhetlig dokumentationsmall för internprissättning bidra till en förenklad och mindre kostsam process för EU-interna koncerner. De faktum att EU-domstolen skulle erhålla domsrätt i frågor om internprissättning samt ett enhetligt införande av möjligheter till korresponderande korrigeringar ökar vidare möjligheterna för heltäckande normbildning på området och ett förenklat tillvägagångssätt att undanröja internationell ekonomisk dubbelbeskattning.

Å andra sidan riskerar direktivet även att föranleda nya frågor inför framtiden. Skulle den slutliga lydelsen inte innehålla en dynamisk hänvisning till OECD:s riktlinjer skapar detta utmaningar för kommissionen i dess roll som lagstiftare att upprätthålla den unionsrättsliga internprissättningsregleringens förenlighet med omvärldens motsvarighet. Sådana utmaningar kan komma att försvåras ytterligare genom införandet av den förslagna Sunset clause, som på sikt skulle kunna innebära ett helt säreget system för internprissättning inom unionen. Den föreslagna möjligheten för kommissionen att stifta regler enbart på den rättsliga grunden att dessa är förenliga med Förenta nationernas riktlinjer får mot denna bakgrund förstås som ett försök till att åtgärda sådan problematik. Samtidigt kan sådana regler riskera att vara problematiska om de visar sig vara oförenliga med OECD:s riktlinjer som i dagsläget har en ledande position vad gäller regleringen på internprissättningsområdet.

Vidare kan det för medlemsstaternas del i många fall råda oklarhet kring hur direktivets införlivande kommer inverka på befintlig inhemsk praxis. Detta då det bland annat råder oenighet mellan jurisdiktioner om nya upplagor av OECD:s riktlinjer enbart ska ses som förtydliganden av vad som gällt sedan tidigare, eller är anses som nya regelverk i förhållande till av tidigare upplagor. Dessutom skulle bestämmanderätten i internprissättningsfrågor förskjutas från medlemsstaterna till EU.

Eftersom ECON:s betänkande godtagits av Europaparlamentet återstår nu för samtliga medlemsstater genom Europeiska rådet, som nu får grönt ljus att diskutera direktivet, att enhälligt godkänna detsamma. I enlighet med det särskilda lagstiftningsförfarande som gäller för direktivet är dock Europeiska rådet varken bundet av vare sig Parlamentets synpunkter eller kommissionens förslag. Det återstår att se huruvida medlemsstater kommer att ha synpunkter på förslaget och om, när, och till vilken omfattning ett unionsrättsligt direktiv om internprissättning blir verklighet.

För ytterligare läsning om direktivet i den av kommissionen förslagna lydelsen, se tidigare nyhetsbrev från KPMG’s EU Tax Centre (Euro Tax Flash 521). För ytterligare läsning om ECON:s utkast till betänkande, se tidigare nyhetsbrev från KPMG’s EU Tax Centre (E-News 192).

Välkommen att kontakta oss om du har några frågor om hur ett eventuellt internprissättningsdirektiv kan påverka ditt företag.

Här hittar du alla TaxNews

Läs mer om ämnet och hitta fler TaxNews-artiklar.

Per-Emil Wallberg

Per-Emil Wallberg
Skatterådgivare
KPMG i Sverige
+46 73 426 92 82
per-emil.wallberg@kpmg.se

Kontakta oss