Politisk överenskommelse om EU-direktiv mot skatteflykt

ECOFIN överens om EU-direktiv mot skatteflykt

Igår, den 20 juni, kom EU:s finansministrar (ECOFIN) överens om EU:s föreslagna direktiv mot skatteflykt.

Kontakt

Skatterådgivare

KPMG i Sverige

Kontakt

Relaterat innehåll

Den 17 juni 2016 förde EU:s finansministrar (ECOFIN) diskussioner med syfte att nå en politisk överenskommelse avseende EU:s föreslagna direktiv mot skatteflykt. Nästan alla delegater kunde på fredagen enas om en slutlig kompromiss, som genom tystnad godkändes av resterande igår, den 20 juni 2016. Den slutliga texten (se här) kommer att antas formellt på ett senare ECOFIN möte, den 12 juli 2016. Medlemsländerna har sedan till den 31 december 2018 att implementera direktivet.


Bakgrund

I januari 2016 lade kommissionen fram sitt förslag på direktiv mot skatteflykt, dels för att åstadkomma en gemensam EU-strategi för implementering av delar av G20-Iändernas och OECD:s projekt mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS), samt för att uppnå en starkare och mer sammanhållen EU-strategi for att motverka missbruk av bolagsskatt i allmänhet (se Tax News nr 4, 2016).


Vad säger direktivet?

Det slutliga direktivet, som justerats ett antal gånger sedan första versionen i januari 2016, fastställer gemensamma minimiregler om skatteflykt på följande områden:

Ränteavdrag: Direktivets ränteavdragsbegränsningsregler begränsar i princip avdrag för nettoränta som överstiger 30 % av skattejusterat resultat (före finansnetto, skatt och avskrivningar, EBITDA). Reglerna, som i grunden i stort sett motsvarar BEPS Action 4, har ändrats väsentligt för att möjliggöra flexibilitet och undantag vid införlivandet, samt inkludera de minimi-gränser och undantagsklausuler. Medlemsstater som redan har specifika ränteavdragsregler som är lika effektiva som de föreslagna reglerna har till den 1 jan 2024 på sig att implementera bestämmelsen och avveckla sina nationella regler, såvida inte en överenskommelse har nåtts om preskriptionsregler på OECD-nivå före detta datum. För att utnyttja denna förlängda frist för implementering krävs en anmälan före den 1 juli 2017 till EU-kommissionen, för utvärdering av nuvarande regler.


Exit skatt: Direktivets regler om exit skatt gäller för gränsöverskridande överföringar av tillgångar mellan moderbolag och dess fasta driftställe, flytt av skatterättslig hemvist samt verksamhetsöverföring. Reglerna återspeglar i stort sett EU:s rättspraxis, bland annat rätten till uppskov av uttagsbeskattning för överföringar inom EU/EES. Medlemsstaterna har möjlighet att skjuta upp implementeringen av denna bestämmelse till den 31 december 2019 (i stället för 2018 som gäller för övriga bestämmelser).


GAAR: Direktivet innehåller en allmän regel för att motverka skatteflykt. Regeln, som är avsedd att återspegla EU:s rättspraxis, innebär att medlemsländerna måste bortse från arrangemang som inte uppfyller krav på motiv och substans.

CFC-regler: Direktivets regler gäller för CFCs inom EU och tredje land, samt fasta driftställen. CFC-intäkter blir föremål för beskattning i moderbolaget om vissa tröskelvärden är uppfyllda, särskilt när det gäller ägande (50%) och skattesats (om de facto effektiv skattesats är mindre än 50% av moderbolagets skattesats).


Hybrid mismatch:
I den mån ett hybridarrangemang (inom EU) resulterar i dubbelt avdrag, ska avdrag endast lämnas i källstaten. Om hybridarrangemang resulterar i avdrag för kostnaden men utan att intäkten beskattas hos mottagaren ska hemvistlandet hos den som betalar inte medge avdrag för kostnaden.


Det kan noteras att den omtvistade “switch-over clause” som fanns med i ursprungsversionen, enligt vilken undantag för beskattning av utdelning skulle nekas om den som betalade utdelningen var föremål för låg beskattning, har slopats och inte länge finns med i direktivet.


Kommentar och nästa steg

Nästa steg är att direktivet formellt ska antas på nästa ECOFIN möte den 12 juli 2016. Medlemsländerna har sedan tills den 31 december 2018 att implementera direktivet, som ska tillämpas från och med den 1 januari 2019.


Direktivet gick på remiss i Sverige till flertalet remissinstanser redan i februari 2016. Remissvaren vittnade till stor del om oro avseende den bristande konsekvensanalysen av direktivets bestämmelser, samt de många oklarheter som direktivet riskerar att ge upphov till. Dessutom fick switch-over klausulen mycket kritik. Det återstår nu att se hur Sverige väljer att implementera direktivet, som ju endast ger en miniminivå för medlemsländerna att förhålla sig till. Sverige, liksom andra medlemsländer, kan välja att implementera strängare regler.


Man kan fråga sig i vilken grad direktivet kommer att kräva implementering för Sveriges del. Sverige har som bekant redan CFC-regler, regler om uppskov av uttagsbeskattning, en hybridregel, ränteavdragsregler samt skatteflyktslagen. Dock finns det aspekter i de regler som direktivet föreskriver som Sverige inte beaktar, och som förmodligen kommer att kräva viss justering för svensk del.


Vad gäller ränteavdragsbegränsningsregler har Sverige länge försökt få till stånd en ändring i de nuvarande reglerna, som är allmänt kritiserade av näringslivet. Direktivet och BEPS Action 4 innebär att Sverige nu har en ytterligare parameter att förhålla sig till i sitt utarbetande av nya regler, även fastän fristen för implementering av direktivet möjligen kan förlängas så långt som till 1 januari 2024. Det måste dock antas att Sverige kommer att agera snabbare än så, särskilt med tanke på att man ligger relativt långt framme i arbetet med nya regler, samt att de nuvarande ränteavdragsreglerna enligt Kommissionen strider mot EU-rätten.
 

Även fastän direktivet eventuellt kan förväntas få relativt begränsad betydelse för svensk del, kan det komma att slå hårdare mot bolag i andra EU-länder som saknar dylika regler i nuläget. Dock bär direktivet spår av den politiska kompromiss som uppnåtts.


Välkommen att kontakta oss för mer information.


 

Kontakta oss

 

Offertförfrågan

 

Skicka

KPMG: s nya digitala plattform

KPMG: s nya digitala plattform