EU-domstolen kommenterar kravet på ”definitiv förlust” för gränsöverskridande koncernavdrag

EU-domstolen kommenterar kravet på ”definitiv för...

EU-domstolen har idag, den 3 februari, avgett sin dom i mål C-172/13 Kommissionen mot Förenade kungariket avseende de brittiska reglerna om gränsöverskridande koncernavdrag.

Relaterat innehåll

I målet kommenterar EU-domstolen principerna i Marks & Spencer målet, vilket gör den intressant ur ett svenskt perspektiv i förhållande till de svenska reglerna om gränsöverskridande koncernavdrag. Bland annat kan man i ljuset av vad EU-domstolen säger eventuellt ifrågasätta det krav för avdrag som de svenska reglerna ställer på att dotterbolaget ska ha likviderats. Caroline Väljemark, specialist på EU-skatterätt, kommenterar.      

Bakgrund Målet gäller de brittiska reglerna om gränsöverskridande koncernavdrag, som tillåter utjämning av vinster och förluster inom en koncern då vissa villkor är uppfyllda. Reglerna infördes år 2006 efter Marks & Spencer domen (C-446/03).  EU-domstolen slog fast att det strider mot EU-rätten att inte tillåta gränsöverskridande förlustavdrag när moderbolaget i fråga har visat att det utländska dotterbolaget har uttömt de möjligheter som erbjuds i hemviststaten att utnyttja förlusterna. Kommissionen, som initierat fördragsbrottstalan mot UK, anser att de brittiska reglerna om gränsöverskridande koncernavdrag strider mot EU-rätten eftersom: i. Reglerna uppställer krav som i praktiken gör det nästintill omöjligt att göra koncernavdrag. Enligt de brittiska reglerna får det inte finnas någon möjlighet att beakta förlusterna i det utländska dotterbolaget under framtida beskattningsår, enligt en bedömning som görs omedelbart efter slutet av den redovisningsperiod då förlusterna uppkom.   ii. Reglerna begränsar koncernavdrag till tiden efter den 1 april 2006. Kommissionen menar att detta innebär att avdrag i praktiken endast aktualiseras i två situationer: (i) då lagstiftningen i förlustlandet inte ger möjlighet att använda förlusten efterföljande år; eller (ii) då det utländska dotterbolaget med underskott har trätt i likvidation före utgången av det beskattningsår då förlusterna uppkom. Därmed är gränsöverskridande koncernavdrag under normala affärsförhållanden uteslutet, vilket enligt kommissionen gör reglerna EU-stridiga. Vad säger EU-domstolen i sin dom? EU-domstolen håller inte med kommissionen och talan ogillas i sin helhet.    

Domstolen konstaterar först att en situation där lagstiftningen i förlustlandet inte ger möjlighet att använda förlusten efterföljande år inte ger upphov till en definitiv förlust. I ett sådant fall är det således tillåtet att vägra avdrag. När det gäller likvidation konstaterar EU-domstolen att den brittiska lagstiftningen inte uppställer något krav på att bolaget ska ha trätt i likvidation före utgången av det beskattningsår då förlusterna uppkom.    

Vad gäller kravet i Marks & Spencer på att förlusten ska vara definitiv kommenterar domstolen att detta kan fastställas då det utländska dotterbolaget i fråga inte längre har några inkomster i sitt hemvistland. Enligt de brittiska reglerna kan en definitiv förlust vara för handen när det utländska dotterbolaget har upphört med sin affärsverksamhet och har sålt eller avvecklat samtliga inkomstbringande tillgångar. Domstolen anser därmed att kommissionens påstående att det i praktiken är omöjligt att utnyttja reglerna inte kan godtas.  

Vad gäller tiden för ikraftträdande anger domstolen att kommissionen inte har påvisat några fall där gränsöverskridande koncernavdrag inte beviljats med avseende på förluster före 1 april 2006. Kommissionens anmärkning i denna del godtas därmed inte heller.   Vad innebär denna dom för de svenska reglerna? I och med denna dom är det bekräftat att EU-domstolen håller fast vid de principer som fastställdes i Marks & Spencer målet. Domstolen följer således inte generaladvokatens kontroversiella förslag till avgörande, där det föreslogs att möjligheten till gränsöverskridande koncernavdrag enligt Marks & Spencer doktrinen skulle överges på grund av den rättsosäkerhet som den skapar. Dessutom kommenterar EU-domstolen kravet i Marks & Spencer på att förlusten är ”definitiv” på ett sätt som är mycket relevant för den svenska lagstiftningen om gränsöverskridande koncernavdrag: Det framgår att en förlust kan vara definitiv även om dotterbolaget inte har likviderats. Enligt EU-domstolen kan kravet, med hänsyn till de brittiska reglerna, även vara uppfyllt om det utländska dotterbolaget i fråga har upphört med sin affärsverksamhet och sålt samtliga inkomstbringande tillgångar. Även om det finns skillnader mellan de svenska och brittiska reglerna med hänsyn till när en förlust inte går att använda kan man således behöva fundera en runda angående den svenska lagstiftningen, som för avdrag kräver att dotterbolaget har likviderats, d v s om det bör finnas fler tillfällen då en förlust blir definitiv i Sverige än just vid likvidation. 

En förlust kan inte bli definitiv på grund av reglerna i det andra landet. EU-domstolen bekräftar således den del av den svenska lagstiftningen som anger att det faktum att en rättslig möjlighet att utnyttja förlusten saknas inte innebär att förlusten är slutlig.  

Det finns även i övrigt anledning att ifrågasätta den svenska lagstiftningen. Direkt vägledning saknas avseende exempelvis frågan om det är förenligt med EU-rätten att begränsa avdragsrätten till förluster i direkt helägda dotterbolag; en fråga som är föremål för process i svenska domstolar.    

Välkommen att kontakta oss för mer information.

Kontakta oss

 

Offertförfrågan

 

Skicka

KPMG: s nya digitala plattform

KPMG: s nya digitala plattform