Förändringar i årsredovisningslagen

Förändringar i årsredovisningslagen

I april 2014 publicerade Redovisningsutredningen sitt delbetänkande Genomförande av EU:s nya redovisningsdirektiv (SOU 2014:22). Bland annat föreslår utredningen omfattande förändringar i årsredovisningslagen (ÅRL) som ska förenkla för små företag när det kommer till notupplysningar i årsredovisningen. Lagstiftaren eller övriga normgivare får inte kräva fler upplysningar för små företag än vad direktivet kräver. Redan 2016 ska de nya reglerna tillämpas. Bokföringsnämnden kommer därmed snart att behöva ändra sin normgivning. Förändringarna påverkar redovisningen för samtliga svenska juridiska personer samt koncernredovisningen för de företag som inte tillämpar International Financial Reporting Standards (IFRS).

Relaterat innehåll

Ändringar av årsredovisningslagen
I juni 2013 antog Europaparlamentet och Europeiska Unionens Råd ett nytt redovisningsdirektiv1. Direktivet innebär en sammanslagning och omarbetning av tidigare två redovisningsdirektiv. Det nya direktivet innehåller ett antal nyheter som måste införas i nationell lag. Det delbetänkande som nu är ute på remiss föreslår att bestämmelserna ska införas i årsredovisningslagen, ÅRL.


Remisstiden går ut den 1 september 2014, och bestämmelserna föreslås träda i kraft för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2016 eller senare. För kalenderårsföretag innebär detta 2016. Genom att ÅRL ändras kommer det även att krävas ändringar i kompletterande normgivning från bland annat FAR, Bokföringsnämnden och Rådet för finansiell rapportering.  


En nyhet i direktivet är att utgångspunkten har varit att tänka småskaligt först, ett synsätt som ska användas i syfte att säkerställa att de administrativa bördorna står i proportion till deras nytta. I tidigare redovisningsdirektiv har utgångspunkten varit att sammanställa direktiven utifrån behoven hos större företag, och sedan har vissa krav inte varit tvingande för mindre företag. Nu är situationen den omvända. Med andra ord har små företag varit utgångspunkten, och sedan har ytterligare krav lagts på för medelstora och stora företag. Nyheten innebär även så kallad fullharmonisering för mindre företag på vissa områden, vilket innebär att medlemsstaterna inte får kräva mer än vad som anges i direktivet.

 

Här följer de nyheter som vi bedömer som viktigast. I övrigt kommer bestämmelserna i ÅRL kvarstå i huvudsak oförändrade.

 

Fyra kategorier av företag
Företagen i ÅRL ska enligt förslaget delas upp i fyra kategorier: små, medelstora och stora samt företag av allmänt intresse. I det nya redovisningsdirektivet finns även kategorin mikroföretag. Mikroföretag behandlas dock inte i denna utredning, utan blir en del i nästa fas i utredningsarbetet.


I dag finns bara två kategorier: större respektive mindre företag. I förslaget införs således kategorierna medelstora företag samt företag av allmänt intresse.
Gränsvärdena för små företag föreslås förbli oförändrade jämfört med nuvarande gränsvärden (medelantalet anställda 50, balansomslutning 40 miljoner kronor, nettoomsättning 80 miljoner kronor). Överskrids mer än ett av dessa gränsvärden två år i rad klassas företaget, enligt de nya föreslagna reglerna, som ett medelstort företag.
Gränsvärdena för medelstora företag föreslås bli: medelantalet anställda 250, balansomslutning 175 miljoner kronor och nettoomsättning 350 miljoner kronor. Överskrids mer än ett av dessa gränsvärden två år i följd kommer företaget att klassas som ett stort företag.


Stora företag är företag som inte är vare sig små, medelstora eller företag av allmänt intresse. Motsvarande gränsvärden gäller även för koncerner.


Värt att notera är också att det införs ett annat sätt att beräkna gränsvärdena jämfört med tidigare, vilket är en anpassning till direktivets formulering. Kravet att bedömningen ska göras utifrån de två senaste räkenskapsåren kvarstår, men kravet på att beakta varje enskilt gränsvärde var för sig tas bort. Det innebär att företag snabbare kan falla in i respektive falla ut ur en högre kategori jämfört med nuvarande sätt att beräkna gränsvärdena, vilket även kan få följdeffekter vid beräkning av gränsvärden för frivillig revision.


Kategorin Företag av allmänt intresse ska enligt utredningens förslag omfatta företag som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad (Med en reglerad marknad avses i Sverige för närvarande Nasdaq OMX Stockholm AB samt Nordic Growth Market NGM AB) eller motsvarande marknad utanför EES, kreditinstitut samt försäkringsföretag som omfattas av ÅRKL (Lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, 1995:1559) respektive ÅRFL (Lag om årsredovisning i försäkringsföretag, 1995:1560) samt företag som är registrerade publika (publ.) enligt aktiebolagslagen (2005:551).


Att vara ett företag av allmänt intresse innebär framför allt krav på att avlämna bolagsstyrningsrapport samt högre upplysningskrav jämfört med övriga företag. Publika aktiebolag är en tillåten utvidgning av den definition av företag av allmänt intresse som anges i direktivet, men utredningen anser att det är motiverat att dessa företag ska omfattas av definitionen eftersom de trots allt har möjlighet att söka kapital i en vidare krets av investerare än privata aktiebolag.


Att vara företag av allmänt intresse innebär inte per automatik att IFRS ska tillämpas. Omfattningen på vilka företag som ska tillämpa IFRS i koncernredovisningen är oförändrad jämfört med tidigare. Kravet att tillämpa IFRS har alltså inte utökats till att gälla alla företag av allmänt intresse. Om ett företag ryms inom definitionen av företag av allmänt intresse är företagets storlek ointressant, det vill säga ovan nämnda gränsvärden för olika företagskategorier är då inte tillämpliga.

 

Fullharmonisering
För de områden som är fullharmoniserade i direktivet, framför allt upplysningar för små företag, får medlemsstaterna inte ställa högre krav än direktivet. Det innebär att de krav som direktivet ställer på till exempel upplysningar för små företag måste införas i ÅRL. Ytterligare krav får inte ställas vare sig i lag eller i kompletterande normgivning.
Direktivet är tydligt med att medlemsstaterna inte får ställa andra krav på små företag angående notupplysningar än de som framgår av direktivet. Även enligt utredningen är det tydligt att medlemsstaterna inte kan komma förbi denna bestämmelse i direktivet. Krav som inte får ställas i lag får i dessa fall inte heller ställas på annat sätt, exempelvis genom förordning, råd och rekommendationer på dessa områden. Om företag vill lämna frivillig information står det dem fritt att göra det. Medelstora och stora företag samt företag av allmänt intresse omfattas inte av kraven på fullharmonisering.

 

Grundläggande principer
Vissa ändringar föreslås i ÅRL när det gäller grundläggande principer. Bland annat införs en allmän så kallad väsentlighetsprincip, som innebär att bestämmelserna om värdering, resultat- och balansräkningarnas utformning samt om notupplysningar inte behöver följas i det enskilda fallet om effekterna av avsteg är oväsentliga.
En definition av väsentlig införs motsvarande den som finns inom IFRS. Detta synes inte innebära någon praktisk förändring, då en allmän väsentlighetsprincip anses vara en del av god redovisningssed redan i dag, i alla fall avseende värdering och upplysning.


En annan nyhet är att den generella möjlighet som i dag finns att avvika från grundläggande redovisningsprinciper tas bort. Den enda möjlighet till avvikelse som kvarstår är möjligheten att avvika från kvittningsförbudet i de fall det är förenligt med god redovisningssed.

 

Värderingsregler
Den största nyheten när det gäller ändringar av värderingsreglerna är att det införs en så kallad Utvecklingsfond. Denna ändring påverkar företag som aktiverar egenupparbetade utvecklingsutgifter. I de fall ett företag aktiverar utgifter för egenupparbetad utveckling måste motsvarande belopp omföras inom eget kapital från fritt eget kapital till en bunden fond, Utvecklingsfonden, det år utgifterna aktiveras. Fonden ska sedan hanteras på liknande sätt som Uppskrivningsfonden. Att införa denna fond innebär en utdelningsbegräsning jämfört med i dag och anses följa som ett krav av direktivet.


Bestämmelserna om avskrivning för immateriella tillgångar förändras jämfört med i dag. Alla immateriella tillgångar, inklusive goodwill, ska skrivas av på samma sätt som anläggningstillgångar i allmänhet, det vill säga över nyttjandeperioden. Den allmänna femårsregeln tas alltså bort från ÅRL. Det är endast i de fall som nyttjandeperioden för utvecklingsutgifter och goodwill inte med rimlig grad av säkerhet kan fastställas som nyttjandeperioden maximalt ska anses uppgå till fem år. Men även för dessa typer av tillgångar är det alltså i första hand den faktiska nyttjandeperioden som gäller.   

 
Ytterligare en nyhet i ÅRL är att det införs en bestämmelse om värdering av avsättningar som innebär att en avsättning ska redovisas till det belopp som motsvarar den bästa uppskattningen av det belopp som kommer att krävas för att reglera förpliktelsen. Detta motsvarar den bestämmelse som finns inom IFRS i dag. Dessutom införs ett förbud mot att återföra tidigare gjord nedskrivning på goodwill. Det har redan i dag tillämpats stränga bestämmelser för återföring av tidigare gjorda goodwillnedskrivningar vid tillämpning av Redovisningsrådets rekommendationer, men nu införs ett uttryckligt förbud i lag. Även denna skärpning motsvarar reglerna i IFRS.

 

Upplysningskrav
Ytterligare nyheter som föreslås är att Upplysningskapitlet, kapitel 5 i ÅRL, ska få en ny struktur. Det innebär bland annat att de upplysningskrav som gäller alla företag anges först i kapitlet. Därefter ”byggs” dessa krav på med de upplysningskrav som därutöver gäller för medelstora företag, stora företag samt företag av allmänt intresse.
Tilläggsupplysningar ska, med några mindre undantag, lämnas i not. Möjligheten att lämna tilläggsinformation direkt i resultat- och balansräkningen reduceras jämfört med i dag.


Den största nyheten om upplysningar är att upplysningskraven för små företag reduceras och begränsas enbart till de krav som direktivet anger. Detta är en följd av principen om fullharmonisering (se ovan). Ytterligare krav får inte heller ställas av den kompletterande normgivningen.


Redovisning av extraordinära poster tas bort från uppställningsformen för resultaträkningen. Extraordinära poster ska i fortsättningen redovisas som normala intäkter och kostnader. I stället införs ett nytt upplysningskrav som innebär att upplysning ska lämnas i not om intäkter och kostnader av exceptionell storlek eller förekomst.


Den del av balansräkningen som i dag innehåller information om poster inom linjen tas bort, och i stället ska denna information lämnas i not. Inom linjen-poster kommer därför att utmönstras från balansräkningen. En annan nyhet är också att termen ansvarsförbindelser ersätts med termen eventualförpliktelser. I samband med detta införs även en definition som sammanfaller med IFRS. Därutöver anges i utredningen att pensioner inte längre kan redovisas som en eventualförpliktelse utan pensionsåtaganden ska redovisas i balansräkningen.


Ytterligare exempel på situationer då informationen enligt förslaget ska lämnas på annat ställe i årsredovisningen avser upplysning om vinstdisposition och händelser efter balansdagen som numera ska lämnas i not istället för i förvaltningsberättelsen.

 

Fas 2
Redovisningsutredningen arbetar nu vidare med fas 2. Slutbetänkandet ska avlämnas den 31 januari 2015. I denna fas ingår bland annat att se över ÅRL:s struktur och språk samt utreda vilka ytterligare förenklingar som är möjliga och lämpliga att genomföra. Fas 2 innefattar även att bedöma om företagskategorin mikroföretag ska införas. Därutöver ska även frågan om bokföringsskyldighet i ideella föreningar behandlas.

För mer information kontakta:
Pernilla Lundqvist    
pernilla.lundqvist@kpmg.se
Tel: 031-614 854

Kontakta oss

 

Offertförfrågan

 

Skicka

KPMG: s nya digitala plattform

KPMG: s nya digitala plattform