Är Diligentiadomen överspelad?

Är Diligentiadomen överspelad?

Kammarrätten har nyligen prövat vad som är marknadsmässig ränta på ett lån från ett utländskt moderbolag till ett svenskt dotterbolag. Kammarrätten anser att Diligentiamålet har ett begränsat värde i detta fall eftersom det avser förhållanden som markant avviker från omständigheterna i detta mål. Enligt kammarrätten har Skatteverket inte visat att den avtalade räntesatsen om 13 procent inte är marknadsmässig. KPMG anser att domen är en seger för armlängdsprincipen och i linje med hur andra länder tillämpar denna princip. 

Kontakta oss

Relaterat innehåll

I juni 2010 avgjordes det s k Diligentiamålet av Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen). I målet prövades om det förhållandet att långivande och låntagande bolag ingår i samma koncern ska beaktas vid beräkning av marknadsmässig ränta. Domstolen fann att kreditrisken i detta fall var lägre än om lånet hade träffats mellan oberoende parter, vilket ledde till att den avtalade räntan inte blev avdragsgill fullt ut. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade bl a att lån från moderbolag till dotterbolag har särdrag som påverkar kreditrisken och därmed räntan och som saknas när långivaren och låntagaren är fristående från varandra. Därför menade domstolen att vid lika villkor i övrigt kan den vid beskattningen godtagbara räntan inte utan vidare bestämmas till vad som skulle ha ansetts som marknadsmässigt om långivaren varit extern. Eftersom Diligentiamålet endast rörde svenska bolag har det varit oklart om uttalandet gäller även vid gränsöverskridande situationer. Baserat på Diligentiamålet publicerade Skatteverket ett ställningstagande om att lån från moderbolag till dotterbolag i princip inte kan jämföras med externa lån på grund av den insyn och kontroll ett moderbolag anses ha i sina dotterbolag. 

I domen i fråga har nu Kammarrätten i Stockholm prövat vad som är en marknadsmässig ränta för ett lån mellan ett svenskt dotterbolag (låntagare) och dess moderbolag i Luxemburg (långivare). Skatteverket hade försvarat sin inställning med hjälp av Diligentiamålet. Enligt kammarrätten hade moderbolaget i Diligentiamålet i avsaknad av extern belåning en omfattande kontroll över dotterbolaget och moderbolaget kunde styra över ytterligare belåning och pantsättning. I det nu aktuella fallet har externa långivare en långtgående kontrollfunktion över låntagarens bedrivna verksamhet. Dessutom har vissa koncessionsbestämmelser inneburit ytterligare begränsningar av låntagarens handlingsfrihet. Kammarrätten finner att det förhållande att lånet lämnats internt inom koncernen inte ska anses innebära att lånet är att jämställa med ett lån som lämnats mot säkerhet. Vidare finner kammarrätten att Diligentiamålet avsåg förhållanden som markant avviker från omständigheterna i nuvarande mål. Därför anses Diligentiamålet ha ett begränsat värde för bedömningen i förevarande mål.

Kammarrätten medger avdrag för den avtalade räntan eftersom Skatteverket inte har visat att den avtalade räntesatsen om 13 procent avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare. 

Kontakta oss

 

Offertförfrågan

 

Skicka

KPMG: s nya digitala plattform

KPMG: s nya digitala plattform